Brommån – Vassbacken (28 M + 19 slussar)
Viktoria
För att hinna till första slussöppningen i Sjötorp lämnar vi Brommön redan kl 07.00. Det blåser redan en stabil sydväst och denna kommer följa oss hela dagen. När vi kommer fram till Sjötorp är fyra båtar på väg nedför och vi ligger och hovrar en stund innan det blir vår tur. Vi går in som singelbåt med styrbordssidan mot slusskant, och får hjälp av slussvakten med våra tampar. Detta gäller enbart för den första slussen från varje håll, för resten av slussarna är det tydligt och klar uttryckt skepparens ansvar att hantera sina tampar.
För uppåtslussning läggs aktertampen fast rakt ovanför båtens akter, medan förtampens ögla fästs ett bra stycke framför båtens för. Under slussningen tar man hem på förtampen vilket gör att båten rör sig framåt och vid avslutad slussning befinner sig ungefär mitt emellan de båda fästpunkterna. Vattnet släpps in genom luckor i de främre slussportarna och det blir rätt turbulent, framför allt i början. Den som tar hem på förtampen har alltså ett ganska tungt bestyr med att hålla båten stilla längs slussväggen. Därför rekommenderas segelbåtar att dra förtampen via ett block i fören och bakåt till en av vinscharna, för att ge mer kraft och kontroll.
När man går Göta Kanal åt det hållet vi gör (österut) möts man av ett antal enkla och dubbla slussar, samt en trippel, och utöver dessa finns ett antal broar som ska öppnas. Även om sträckorna inte är så långa blir det ibland väntetider dels vid broarna, och dels ifall det är många som ska passera igenom ett slussparti. Vi verkar vara i stort sett helt de enda som är på väg åt österut och vi slussar hela tiden ensamma, men möter många klungor som har slussat tillsammans (en sluss rymmer fyra fritidsbåtar samtidigt).
När vi lämnar tredje slussen i Sjötorp berättar slussvakten att Diana är på väg, och att vi rekommenderas vänta i den öppna bassängen direkt efter slussen. Kanalbåtarna har företräde, och slussvakterna har koll på var de befinner sig och hjälper till så att alla fritidsskeppare hamnar rätt i förhållande till dessa. I vissa sektioner är kanalen så pass trång att det kan vara utmanade att mötas. Slussvakterna ropar också sinsemellan när de skickar iväg olika båtar i olika riktningar, så de är alltid förberedda när man dyker upp.
I Töreboda är det aningen oklart vad som gäller för järnvägsbrons öppningstider, men vi chansar och går under Törebodabron – och det går vägen. Strax därefter får vi dock pausa för att släppa förbi linfärjan Lina, som enligt uppgift inte bara är Törebodas utan även världens minsta linfärja. Vid Rotkilens bro får vi vänta in en mötande motorbåt som uppenbarligen fraktar en resande partiledare.
Vi väljer natthamn i Vassbacken, och blir sedan bjudna på middag av Johans bekant från jobbet. Fantastisk middag och vi sitter och surrar till sent på kvällen. Arvid lämnar oss för att ta tåget tillbaka hem till Stockholm, och vi säger tack för hjälpen!