Stillaliggande Smögen (0 M)
Viktoria
Det blåser på ganska hårt så vi sätter upp sittbrunnskapellet för att få lite lä till frukosten. Bäst som vi håller på med detta ser vi plötsligt en båt komma drivande över den lilla bassängen norr om gästhamnen. Den driver baklänges, med ankarkättingen hängande från fören och utan någon synlig besättning ombord. Tillsammans med andra tillskyndande från olika båtar lyckas vi fånga upp den precis när den kommer förbi bryggnocken. En person krånglar sig ombord, får fatt på en tamp och skickar ner den till oss på bryggan så vi kan göra fast båten lite hastigt. Sedan lyckas han väcka båtägaren som ligger och sover i sin koj, under tiden vi andra fendrar av efter bästa förmåga.
Båtägaren kommer upp hyfsat yrvaken och halvklädd, och undrar vad som står på. Efter att han insett läget görs några gemensamma försök att få upp ankaret, men det finns risk att det kommer fastna i vajern som håller själva bryggan, och därför tas beslut att göra fast båten mer ordentligt ytterst på bryggnocken. Så får han ta tag i situationen när den värsta vinden har lagt sig.
När dramatiken lagt sig äter vi frukost, och beger oss därefter ut på upptäcksfärd.
Vi vandrar sakta inåt mot samhället och håller oss så nära vattnet som går, för att få syn på det där utanför turiststråken. När det dyker upp en liten skylt med texten ”Bryggeri” blir vi såklart nyfikna, där hittar vi Smögenbryggar’n och tar en vätskepaus för att provsmaka några olika varianter, gott! Sedan fortsätter vi med en tur längs vandringsleden ute på Kleven där vi beundrar havet och graniten, det är inte utan att en och annan Taube-text gör sig påmind. En räksmörgås på Skäret sitter såklart som smäcken efter detta!
i ödsligt majestät mot havets rand”
Måste beundra skepparen på den draggande båten; till att ha så god sömn att han måste väckas!
Har aldrig lyckat sova så djupt med båten för ankare. Någonsin.
Håller helt med dig. Här ombord vaknar vi för minsta ljud, eller brist på ljud för den delen…