Vi lämnar Kents plats så iordningställd vi förmår med de lånade tamparna snyggt ihoprullade och upphängda, skänker återigen en tacksamhetens tanke till denne man som så osjälviskt gav oss en hamnplats för natten.
På väg ut från den charmiga lilla båtklubben går vägen förbi Sandarne bruk. Även om vinden varit sydostlig och alltså legat på rakt ifrån denna anläggning över hamnen så har vi inte störts något väsentligt av lukten. I början märkte vi av den lite grand, men människan är som bekant ett vanedjur och efter ett tag kände vi inte av den längre. Efter lite googlande lärde vi oss att anläggningen i Sandarne, som ägs av Arizona Chemical, är världens största destillationsverk för råtallolja. Tydligen kan tallolja användas bland annat i framställningen av biobränsle. Återigen, tänk vad mycket man inte vet att man inte vet förrän man plötsligt vet det.
Dagen börjar – och fortsätter – med svaga vindar. Vi väljer ändå att sätta segel och spira genua. Det blir en långsam färd norrut under en strålande sol. Samtidigt läser vi nyheter och väderleksrapporter som talar om ett Stockholm i moln och regn, känns onekligen som att vi har valt rätt färdrutt i år. Vi roar oss med att filma den omgivande mängden av båtar som uppgår till … noll. Vi är faktiskt helt ensamma här, känns lite märkligt.
Framme i Hudiksvall blir vi anvisade en fast plats i den inre delen av hamnen av en vänlig hamnvakt. Vi lägger till efter lite småstrul pga kraftig sidvind, hamnar precis intill de gamla sjöbodarna som står på mängder av pålar ner i vattnet, ser respektingivande ut.
Stadspromenad tar vid och vi tar en fredagsöl på Möljen Café och Grill. Tillbaka i båten vankas laxpanna och färsk pasta. Vi skämtar lite om Happy Hudik och tänker oss att detta uttryck är något relativt nypåfunnet, men inte så. Nyfikna som vi är googlar vi fram fakta och lär oss då att uttrycket “Glada Hudik” stammar från sent 1800-tal när träbaronerna höll stora fester i staden och stadsborna hade rykte om sej att vara ovanligt glada och gästfria. Där ser man!