Förutsättningarna för att laga mat ombord är rätt olika de förutsättningar som finns hemma, även om vår båt är av modell “något större”. I korthet pratar vi om två gasplattor, en gasugn, arbetsyta motsvarande ca två lagom stora skärbrädor, ett toppmatat kylskåp i ungefär samma storlek som en portabel kylbox och en uppsättning små fack och skåp för torrvaror och annat som inte behöver kyla för att hålla sej fräscht. Eftersom vi har en båt med köket på babordssidan stuvas matlagningsrelaterade prylar till babord (med undantag av ketchup, chilisås, tomatpuré och senap som bor längst föröver på styrbordssidan – helt enkelt för att där fanns ett ledigt skåp).
Kylskåpet innehåller mejerivaror (smör/margarin, fil, yoghurt, ost), en storpaket ägg som äts av allt eftersom, alltid några korvar och lite bacon för att det går enkelt och snabbt att tillaga, ofta fetaost, halloumi och kräm fräsch. Och så varierande former av köttprotein beroende på vad som finns i de skärgårdsaffärer vi passerar. Vi försöker köpa fryst kött/fisk i möjligaste mån. Visserligen är vårt nuvarande kylskåp så effektivt att detta egentligen inte behövs, men gamla vanor dör långsamt. Det märkligaste med kylskåpet är omöjligheten att hålla ordning däri, hur du än stuvar hamnar du alltsomoftast i läget att allting du behöver befinner sej längst ned under allt det som du absolut inte behöver.
Skåpet precis i anslutning till kökshörnet härbärgerar kryddor (svartpeppar, vitpeppar, paprika, oregano, kanel, socker), honung, varma-koppen-soppor, mjukost på tub och kaffe/te. Numera har vi gett upp presskannan och kör enbart näskaffe ombord. Helt OK om man räknar in kaffeupplevelsens totalsumma, dvs den totala avsaknaden av diska-presskanna-förbannelse.

Torrvaror bor på lite olika ställen beroende på användningsfrekvens. Det vi använder oftast huserar i det aktre skåpet på babordssidan, närmast köket alltså, och bor alltsomoftast i olika plastburkar med smarta lock, dvs sådana som både håller ordentligt tätt och som enkelt kan öppnas för att hälla ut innehållet utan onödigt spill. Med många grötätare ombord innehåller såklart den största burken havregryn. För grötändamål finns även några småburkar med chiafrön och pumpafrön, så långt sträcker sej lyxen denna sommar. Till frukostserveringen finns även en stor burk blåbärsmüsli, det visar sej vara den sorten som flest familjemedlemmar kan samsas om (hemma har vi två sorters flingor, två sorters müsli och en uppsjö andra filtillbehör, här ombord blir det av utrymmesskäl lite mer begränsat).
Mer matiga torrvaror i storburkar är ris, couscous och quinoa. Spaghetti klarar sej bra i sin egen påse med en rejäl påsklämma på. Bröd finns i flera former: knäckebröd och lingongrova håller länge, vid varje hamn med mataffär köper vi något lämpligt matbröd, ibland lyxar vi till det med frukostbullar eller fikabullar. Vi har ännu inte testat att baka ombord men trots detta finns både mjöl och socker med i mellanstora plastburkar, likaså en liten burk kakao – klart det ska gå att baka en kaka om andan faller på!

Frukt och grönt behöver luft snarare än kyla för att hålla sej fräscha. För detta ändamål har vi hängt upp ett nät vid grabbräcket i taket på babordssidan och där trängs allsköns frukter och grönsaker med varandra. Det både ser trevligt ut och fungerar helt utmärkt. Paprika, citrusfrukter, squash och äpplen håller sej vid gott mod rätt länge. Tomater, gurka, bananer och bladsallad får man vara lite mer uppmärksam på och äta i den ordningen prylarna börjar se lite småledsna ut.
Den gyllene regeln vad gäller både frukt och grönsaker är att aldrig någonsin stänga in något i plastpåsar eller liknande, inte ens den som följer med bladsallden, nätpåsar går däremot bra så att luften kan cirkulera. Rotfrukter, lök och morötter bor i helt öppna plastlådor under babordkojen. Vi har gjort misstaget att använda lock, det gör vi inte om. Däremot funderar vi på att bygga någon slags botten som gör det möjligt för luft att cirkulera även under rotfrukterna. Kanske skulle perforerad äggkartong fungera, återstår att testa.

På konservfronten går krossade tomater, kikärtor och linser åt som smör i solsken. Länge upprätthöll vi även traditionen att ingen segelbåt är färdigbunkrad förrän det finns konserverade persikor ombord. Detta på grund av Adlard Cole’s legendariska “Hårt väder till havs” – när stormen är alltför svår att bemästra återstår endast att dreja bi, retirera under däck, öppna en burk konserverade persikor och vänta tills stormen bedarrat. I år har vi bara tagit med en burk tonfisk, måtte vi inte hamna i storm…

Flytande varor stuvas under babordskojen i stora plastbyttor (alltså i sina ordinarie förpackningar som läggs i plastbyttor såklart): öl, cola, fanta och vatten. I bordets mittkonsol finns starkare varor, dvs vin och hopp-iland-whisky. Den senare alltid i form av “farmors grusankare”, termen kommer från familjen Wadmans seglatser under 70- och 80-talet där Famous Grouse hastigt och lustigt och av okänd anledning döptes om till just detta. Varje gång man tar sej en klunk går tankarna därför till tonåringarnas gammel-farmor Anna-Britta.
Ingen överlever utan snacks. Förutom sedvanliga chips och nötter finns en familjespecialitet som stammar från tiden då nuvarande tonåringar var små pluttungar som behövde distraheras titt som tätt. Inget fungerade bättre än Werther’s original, må det så vara strax innan en av sommarsemestrarnas knepigare tilläggningar där man behövde vara säker på att distraktionen räckte tillräckligt länge, eller för att uthärda vintersemestrarnas evighetslånga liftköer. En fördel med just dessa små godbitar är att de är styckförpackade vilket gör det enkelt att stoppa ner några stycken i fickan och tryggt kunna förlita sej på att de fortfarande är i ätbart och läckert skick flera timmar senare. Numera behövs de inte för distraktion, men de är fortfarande grymt goda!
Vilken sorts mat tillagas då ombord? Ingen större skillnad jämfört med mathållningen hemmavid. Med lite extra planering går det rätt bra att klara detta trots begränsningen till två gaslågor. Sådant som kräver fler kok- eller stekmoment får helt enkelt delas upp, eller göras färdigt till en del för att sedan värmas på precis innan servering. Vi äter enkelt uttryckt precis som hemma, både gott och gärna. Som t.ex. här, kycklinggryta (alternativt vegoschnitzel) med kokt potatis och grönsallad.
