Igår drog vi tidigt till Grisslehamn och tog en lång slappdag i värmen. Tonåringarna tvagade sej från badbryggan i aktern och vi vuxna hittade en halvlämplig badsten ute vid kusten.
Idag styr vi kosan mot Arholma, tidig avgång som vanligt vilket gör att klockan inte är mycket mer än halvelva när vi kommer fram till Arholma Österhamn. Tur är nog det, för vi kommer just när några båtar lämpligt nog lämnar bryggan och kan därigenom enkelt komma till och förtöja. Första gången i sommar med akterankare och som alltid är det lite “spännande” att se hur det går när vi ska härifrån (och när grannbåtarna ska härifrån). Egentligen behöver det inte vara så krångligt, förutsättningen är att var och en kontrollerar vilken riktning alla tampar ligger i, släpper sitt eget ankare mittemellan två andra och sedan går rakt in till bryggan. Då kommer så småningom alla ankartampar att ligga snyggt och prydligt rakt ut från bryggan. Men det händer tyvärr alltsomoftast att någon olycklig inte lyckas pricka rätt och lägger sin ankartamp över någon annans. Nu behöver ju inte det heller innebära någon katastrof, om man bara sedan lämnar bryggan i rätt ordning så kan det ändå fungera. Problemen uppstår om den som fått sin egen ankartamp överkorsad vill lämna bryggan först. Vi har varit med om att behöva dra upp inte bara ett utan faktiskt två andra ankare vars tampar låg tvärs över vår egen. Tråkigt värre, både för våra ryggar och för de olyckliga som blir av med sitt akterfäste. Nåväl, den här gången blev det (förhoppningsvis) rätt både för oss och våra grannar. Beviset lär komma imorgon bitti när första båten lämnar.
Efter förtöjningen blir det brunch i sittbrunnen och vi sitter då på första parkettplats för det drama som utspelar sej när nytillkomna båtar förhoppningsfullt cirklar runt och letar efter en glipa vid bryggan. Nog går det att klämma in ytterligare några trots att det ser fullt ut, framför allt långsmala och mindre modeller. Men de breda 40-fotarna får vackert lägga sej på svaj. Några väljer även att gå mot klippan i buktens södra del och vid 17-tiden räknar jag till ca 28 båtar på svaj, 8 mot klippan och en fullbelagd brygga. Populärt ställe!
Och jag förstår verkligen att det är populärt att gå hit. Skärgårdsstiftelsen och Arholma Intresseförening gör ett fantastiskt arbete för att välkomna alla gästande. Här finns både en ordentlig brygga med goda förtöjningsmöjligheter, välskötta sopmajor, utedass och bastu (!) med tillhörande badbrygga. Själva ön är underbart idylliskt med både skog och hagmark som betas av snälla svarta kossor. Vi tog såklart en promenad och besökte både kyrkan, båken och Arholma brygga för lite påfyllning i skafferi och kylskåp. Ett glas cava på nya Arholma Dansbana och en kaffe med glass nere vid bryggan slank också ner.
Ikväll satsar vi på en laxpanna med ris, vilket innebär att vi inte behöver trängas iland bland grillarna. Hur gärna vi än hade velat göra det skulle det för övrigt inte vara möjligt eftersom vi faktiskt inte har någon grill med ombord!